Jenkans Blogg

Det har varit en jobbig vecka, speciellt för mina föräldrar. Sen mina föräldrar flyttade till Kärra har katten Missan inte trivts så bra i lägenheten och hon klöser sönder deras nya dyra soffa. Speciellt pappa har velat hitta ett nytt hem åt Missan. Till slut lämnade de Missan till ett äldre par på Orust förra tisdagen. Det kändes jobbigt. Vi tröstade oss med att hon nog skulle få det bra där bland får och kor.. Men Missan ville annorlunda! I söndags när pappa ringde för att kolla hur det gick berättade de att Missan rymt på fredagen. Denna vecka har därför mina föräldrar varje dag åkt ut till Orust och letat och ropat samtidigt som de oroat sig massor.

Så igår, den första kvällen mina föräldrar inte åkt ut till landet, fick de ett telefonsamtal av grannen till oss på landet som trodde att Missan var på hans gård. Mina föräldrar hade delat en flaska vin och kunde inte köra så mamma ringde mig. Jag var ute och åt middag med vår styrelse och hade bara hunnit dricka en cider. Jag drack inte mer och lovade köra ut när jag kom hem. Mamma och jag kom till landet vid 01 och när vi öppnade dörren till landet hördes ett mjau bakom oss. Missan! På 10 dagar hade inte Mamma sett henne och i 5 kilometer hade Missan vandrat och hittat hem. Älskade Missan! Oj, vad hon gossade och var kelsjuk! Hon gick mellan mig och mamma hela tiden och spann och ville bli klappad.. Den här bilden är från 1:30 i natt: