1999.10.14
Idag är det 11 år sedan Magnus förlorade sin pappa. Vi var, vilket blivit lite av en tradition, och besökte graven den här dagen. Pontus pratar väldigt mycket om sin farfar och har gjort under en lång tid. Ibland när han ska sova hör jag honom säga "Godnatt Farfar!". Det tycker jag är fint.
Jag hade hittat ett hjärta som jag tyckte passade bra för Pontus att ge till sin farfar. Jag berättade vad som stod på och han tyckte det var jättebra. Han la det på graven.
Alla killarna tillsammans:
Det är inte lätt att prata med barn om döden. Det svåraste är inte sorgen utan okunskapen om vad som faktiskt händer när man dött. Pontus frågade när vi var vid graven "Var är farfars hus då?". Jag försökte förklara att när man inte lever längre och inte kan känna någonting så finns man inte längre. Men farfars kropp la man i en kista och grävde ner just här och nu har han blivit jord. Pontus skrattade till och sa med ett tonfall som om jag blivit tokigatt "Neej, människor kan inte bli jord vet du väl!"
"Jag är ledsen för jag vill ha min farfar!"
Vad säger man.. Vill bara börja gråta själv.. Mest för Magnus och barnens skull men även för att jag hade velat känna den person som betytt så mycket för Magnus och som han saknar så. Vet att om Magnus fick önska något så hade det varit att hans pappa fick uppleva våra härliga killar och vara en del av vår familj.
