Jenkans Blogg

Idag har en stor sten fallit från mitt hjärta.
Jag har under en tid gått och oroat mig över Rasmus dagisplats där vi vill att han ska börja i januari. På Pontus dagis är det fullt och de bygger nu två nya avdelningar i baracker på samma gård. Tanken är att dessa baracker ska stå där tills början av 2013 och då ska de barn som går där flyttas över till andra sidan av Kärra. Det skulle för oss innebära att vi har Pontus här, 50 meter från dörren och Rasmus på andra sidan Kärra. Jag har ringt och frågat om man inte kan få stå i kö in till det "riktiga" dagiset till augusti då det med säkerhet finns plats. Det fick man inte.. Fröknarna på Pontus dagis har frågat när Rasmus ska börja och om vi har hört något och jag har svarat att köassistenten har sagt att han ska få börja i barackerna och sagt att jag är ledsen för det.

I morse fick jag ett samtal från rektor Susanne som sa att avdelningen ska utökas med två platser och att hon hört av pedagogerna på Skogslyckan att vi gärna vill att Rasmus skulle börja där och att vi får en plats där om vi vill. Jippi! Blev så glad att jag nästan började gråta! Jag pratade i eftermiddags med en av de fröknarna som Rasmus kommer att få och hon berättade att under deras planeringssamtal igår kväll hade rektorn sagt att två nya barn ska börja i januari. Ingen av dem var Rasmus så de hade ifrågasatt varför inte han som har syskon och där de känner familjen fått plats på Skeppet. Alla pedagogerna hade tyckt att Rasmus skulle få en av de platserna vilket resulterade i dagens samtal och dagens lycka! Vad glad och tacksam jag är för fröknarna på Skogslyckan!
Sen kan jag ju tycka att det är konstigt att inte Rasmus med automatik blev tilldelad en av de platserna då han faktiskt var först i kön.. Hade det inte löst sig så här och jag fått reda på att två andra barn fått plats på Skeppet när Rasmus var nummer 1 i kön vet jag inte vad jag hade gjort..

Idag var det Blåfest på Skogslyckan och Pontus hade därför klätt sig helt i blått!