Jenkans Blogg

Mitt sista riktiga inlägg var förra tisdagen då vi åkt hem för att invänta starkare värkar. Vid 23-tiden samma kväll (den 22:e september) orkade jag inte längre. SÅ trött efter värkar under en så lång tid och många sömnlösa nätter. När vi kom in konstaterade barnmorskan att inte mycket hade hänt, men att mina värkar kändes så mycket starkare då jag inte sovit på 2 dygn. Jag fick morfin och sömntablett och ett rum på BB för att sova över natten tillsammans med Magnus. Jag sov mellan midnatt och 02 sen vaknade jag av nästa värk. Vid 04 fick jag nya tabletter och sov en stund till. 04:40 går vattnet och jag försöker vila lite mer. Vid 08:20 flyttas vi till normalförlossningen där man sätter in värkstimulerande dropp då jag inte öppnat mig mer trots ett långt värkarbete. Jag har på mig Tens-apparaten jag lånat av Erika i min föräldragrupp och den tillsammans med massage i stolen gör värkarna betydligt lättare. Vid 13 är det inget roligt längre, värkar var tredje minut sedan 11 och har nu öppnat mig till 2-3 cm.. Värkarna är väldigt starka nu så man ringer på narkosläkaren för att jag ska få Eda. Det tar sammanlagt en hel timme att få dit edan och då har hon som försökt sätta dit bett om hjälp av en kollega som till slut får dit den. Ingen rolig timme att sitta helt still med dessa värkar! Det visar sig snart att edan bara tagit på ena sidan så mellan 14-17 hade jag grymt ont på höger sida vid varje värk, fick nästan panik! Öppen 4 cm vid 16. Klockan 17 lägger man en ny eda som tar hela vägen - ÅH! Nu känns det som en barnlek i jämförelse.. 19:45 har jag börjat få feber och får febernedsättande.



Samtidigt börjar bebisen visa en avvikande ctg-kurva, men det vet jag inte då. Jag öppnar mig väldigt långsamt, är bara öppen 6 cm.. Försöker hålla humöret uppe:



22:30 är jag fortfarande bara öppen 6 cm, min feber har tilltagit och bebis mår inte bra. Man tar ett snabbt beslut om kejsarsnitt. Jag förbereds för operation och 23:23 den 23:e september ser vår son världen för första gången! Efter att jag och Magnus fått se en liten snopp läggs han på mitt bröst:



Magnus följer med vår son ut till barnläkaren där han får lite hjälp att komma igång ordentligt, tvättas, vägs och mäts. En klump av kärlek på 4250 gram och 51 cm lång:



När Magnus och bebisen kommer tillbaka opereras jag fortfarande.



Hos pappa:



Jag hade mycket ärrvävnader sedan det förra snittet vilket försvårar det hela. Tyvärr går det hål på min urinblåsa under snittet och läkaren försöker operera ihop den. Efter två försök läcker det fortfarande ut ur buken och hon tillkallar på en specialist från Sahlgrenska. Det var skrämmande att ligga där och höra allt de sa och tiden bara rullade.. 02:15 är jag färdig på operation! Jag rullas ner för övervakning på uppvaket och får inte återse killarna förrän vid 09 på morgonen. Här har jag precis kommit till vårt rum på BB och får min son till bröstet:



På torsdagseftermiddag kommer Pontus på besök och träffar sin lillebror för första gången! Han är jätteförsiktig och klappar ömt bebisen:



Små fötter i pappas hand:



På fredag morgon har vi besämt oss - det är en Rasmus som legat i min mage så länge! På besöket hos barnläkaren strax därefter konstaterar han att bebisen behöver en skena till sin höft. Magnus och bebisen får åka sjuktransport till Östra där ortepedin nu ligger:



Jag blir helt knäckt först och tårarna sprutar, men man lugnar mig. Rasmus har inte ont och han kommer att ha en skena i 6 veckor som sedan byts ut mot en slags kudde under ytterligare 6 veckor. Sedan skall allt vara bra! Det finns så mycket värre saker man kan få! Skenan är fäst runt höfterna, går upp över ryggen och kikar fram över axlarna. Det är lite bökigt med kläder och blöjbyten, men det är ett lyxproblem.

Innan det är dax för en tur till Orust på fredagseftermiddagen hälsar mormor på:



Magnus hämtar under tiden Pontus på dagis som blir överlycklig över att pappa kommer! De kommer till sjukhuset medan mina föräldrar gör lite ärenden. Vår lilla familj på 4!! går ut till köket för att äta ihop. Vid ett annat bord sitter en familj som tittar mot vår bebis. MIN BEBIS! säger Pontus till dem och förstärker det hela med att nicka med huvudet.. Här kollar Pontus in sin bebis:



Efter maten åkte Pontus med mina föräldrar till landet.

Lördag och Rasmus är 3 dagar:



På kvällen kommer Rasmus farmor, farbror och Malin och hälsar på:

 

På söndagen flyttar Magnus hem till Pontus och jag och Rasmus stannar kvar. Jag har fått ett bakslag.. katetern är fylld av blod och man konstaterar en infektion och sätter in antibiotika. Vår tanke om att åka hem under måndagen skjuts upp till eventuellt tisdagen.. :-(

Måndag, Rasmus 5 dagar:



Pontus hälsar på under måndagen och vi har en underbar stund! Pontus och jag är ute i matsalen själva och leker lite och läser böcker. Äntligen kan jag ha Pontus i knäet igen och jag snusar honom i nacken samtidigt som jag läser. Kärlek! Gud, vad jag saknat Pontus dessa dagar!

Pontus kör Rasmus:



Bröderna Fredriksson:



Tisdag och äntligen får vi åka hem!



Det blir känslosamt för mig med hemresan. Har väntat så länge att tårarna rinner i bilen.. Hemma!
Jag går sedan själv och hämtar Pontus på dagis som springer emot mig och kramar mig!