Jenkans Blogg

Idag är det 10 år sedan som Magnus förlorade sin pappa.

 

Magnus egna ord som han skrev i natt: "Idag går mina tankar till PAPPA som jag saknar så mycket. Det är så mycket tråkigare utan dig. Det är ofattbart att det idag har gått tio år sedan min största supporter försvann. Jag hade så gärna velat att du fått träffa dina två underbara barnbarn!"

Magnus har alltid pratat så gott om sin pappa som alltid var engagerad i Magnus och hans sportintresse. Han skjutsade och var med och hejade i både fotboll, hockey och innebandy. Sedan vi fick barn har det varit än tyngre för Magnus  att inte Jan-Erik finns längre vilket jag tror alla som förlorat en förälder känner.

Idag åkte vi upp hela familjen till graven. Jag pratar ju mycket med Pontus och förklarar alltid allt som sker och händer.. Men hur pratar man om döden med en 2-åring? Jag berättade om att vi skulle hälsa på på farfars grav och plantera en blomma och tända ljus. Vi pratade om att farfar är en ängel och bor i himmlen och att man inte kan se honom.. När vi kom fram planterade Magnus och Pontus en vit ljung på graven:



Efter en stund frågade Pontus: "-Farfar nu då?" -Ja, han är ju i himmlen så man kan ju inte se honom.. "-Vill se farfar!"..



Det är så sorgligt att inte barnen fått möjlighet att träffa sin farfar, att Magnus inte fått visa upp sina söner och att jag inte fått lära känna någon som betytt så mycket för Magnus.


Magnus skriver: "Jag kommer aldrig att glömma när jag skulle berätta för min lillebror Mikael om vad som hade hänt, jag behövde inte säga något. Han visste innerst inne vad som hade hänt när jag ringde honom och sa att han skulle komma direkt hem till farsan som bodde precis i närheten av oss.

Det var liksom en väldig märklig dag, den 14:e oktober 1999. Det var en helt vanlig dag, jag jobbade med Innebandymagazinet, åt lunch med kollegan Martin och en kompis i Nordstan. Då ringde farsans storebror Tore mitt i lunchen. Han var tagen, vi pratade länge och personligt, han ville få tag på farsan för att berätta att cancern som försvunnit kommit tillbaka med full kraft och att det "vart kört". Jag blev chockad men lovade att jag skulle åka förbi farsan när jag kom hem. Efter jobbet väntade innebandyträning och sedan snabbt hem till Sporten på TV4, då kom jag på att jag skulle sticka förbi och kolla till allt. Där hittade jag pappa i soffan...

Jag fick alltså ringa till pappas bror och berätta samma dag som han fått sin dödsdom att hans lillebror hastigt gått bort, ja helt ofattbart. Tore blev sjuk snabbt och kunde inte gå på begravningen och gick bort några veckor senare dagarna efter sin 60 års dag.

Det är ofattbart för både mig och brorsan att det nu ha gått 10 år! Både jag och Mikael har tagit allt väldigt bra och har aldrig mått dåligt, men visst 17 saknar vi farsan, speciellt efter att man själv fått barn. Jag vet att farsan hade avgudat både Pontus och Rasmus samt Jenny. Det är det absolut jobbigaste med att§ farsan nu inte finns bland oss. Skönt att han lever kvar i minnet och när mina grabbar är stora nog ska jag berätta mer om deras farfar som de aldrig fick träffa".