O regnet det bara öser ner..
Vad lång dagen känns när man vaknar upp på ett ställe och somnar på ett annat! Familjen vaknade på Orust runt 8. Då hade jag och Rasmus varit vakna från och till hela natten. Magnus tog med sig Rasmus upp och mina föräldrar gick ut med Pontus efter frukosten. Jag sov som en stock i 2 h och likaså gjorde Rasmus i Magnus famn i vardagsrummet!
Kikade ut genom fönstret när jag vaknade och såg hur Pontus arbetade i trädgården:
Åkte hemåt vid lunch då både Magnus och min pappa skulle till gamla Ullevi och se den avgörande matchen mellan IFK och AIK. Efter att Pontus sovit middag gick jag och små killarna ner till affären och lekte sedan en stund på lekplatsen vid Pontus dagis. Jag ammade där i höstvädret och har väldigt ont i bröstet idag. Där fick jag! Sista ute-amningen för i år är gjord!
På kvällen ville jag ut på en snabb promenad, men när jag skulle gå blev Pontus jätteledsen och sa att han också ville följa med mamma på promenad. Kände att det faktiskt kunde vara gott för mig och Pontus att få vara bara han och jag så trots att klockan närmade sig halv åtta klädde jag in Pontus i alla kläder, satte honom i vagnen med en go filt om och traskade iväg. Han är ju ändå ledig från dagis på måndagar. Det blev en mysig stund där jag och Pontus gick i mörkret och kollade på alla lampor som lyste, pratade och sjöng sånger. När vi kom hem åt vi en kiwi på bänken utanför oss innan det var läggdax.
I morse öste regnet ner när vi vaknade. Vi hade bestämt träff med två andra mammor med barn i Pontus ålder. Vi skulle ta en promenad och sedan leka på någon lekplats. Konstaterade föga förvånad att jag inte kom i mina regnkläder, men traskade iväg i alla fall. Här kollar Pontus in bäcken tillsammans med Lisa och Albin:
Det är lustigt att det ser så soligt ut med tanke på att det regnar hela tiden!
Det blev en kort stund vid lekplatsen efter promenaden då jag var plaskeblöt, Rasmus skrek och jag kände att även Pontus var blöt. Pontus gillade inte att det var dax för hemgång och skrek hela vägen hem. Vilken bra mamma man känner sig som när man går med två småttingar illskrikande..
Det blev bättre när jag fått av Pontus alla kläder och satt på nya torra och gett honom pannkakor. Nu sover de middag båda gossarna.
Vad härligt att ni "har" Orust, det verkar verkligen vara en tillflykt för er!