Jenkans Blogg

Kände i helgen att det börjat rasa iväg.. Känner mig stor som ett hus, höggravid.. "Nu är det dax att föda för jag har svårt att få plats i min egen kropp - känslan" gjorde att jag bestämde mig för att igår var första dagen på mitt nya liv; dax att sluta äta skit! Började dagen med två nyttiga bruna mackor med kokt skinka på.. Vatten till detta - blä! Men vad gör man inte? Hade tid hos barnmorskan på eftermiddagen vilket jag bävade för. Tänkte att hon skulle säga att något är galet, det är nog två bebisar där inne i alla fall, man måste ha missat det på ultraljudet..

När jag lägger mig på britsen och drar upp tröjan för att hon ska kunna lyssna på hjärtljuden utbrister hon: - Nämen, vilken fin mage du har! - Vilken menar du? tänkte jag..  Den största längst ner eller den mindre magen ovanför eller den högst upp?? Efter en stund blev jag i alla fall glad över hennes kommentar. Speciellt när vågen visade att jag vägde 3 kg mindre än jag gjorde med Pontus i samma vecka samt att mitt sf-mått inte var större heller.. Det finns hopp! Kanske jag kan klara av att få plats i min egen kropp de kommande 14 veckorna trots allt??



I takt med att jag blir större har min sambo varit jätteduktig med maten och bara blivit mindre (och snyggare).. Nu är han faktiskt riktigt läcker och hans smeknamn som "Snyggedomarn" som han fick av mig och mina lagkamrater när jag var 17 känns nu mer relevant.. ;-)