Jenkans Blogg

Det känns nästan som om jag skulle vilja börja detta inlägg med "Kära Dagbok, förlåt att jag inte skrivit på länge.." men jag har inte haft samma tid och ork denna vecka.. Det är lite skillnad att vakna av att klockan ringer 06 på morgonen när dessutom nätterna har varit mindre sköna då Pontus drömmer mycket madrömmar på nätterna. När jag var mammaledig brukade jag göra inlägg medan Pontus sov middag. Nu när jag har hämtat honom från förskolan är han pigg och glad och jag vill umgås med honom istället för att sitta framför datorn..

Det går bra för Pontus på förskolan. Han äter bra, sover middag bra och är alltid glad när vi kommer och hämtar honom! Här är ett foto från i torsdags på väg hem från förskolan i snöyran:



Igår var vi på banangympan direkt efter jobb och förskola. Så gott att se alla barn springa och leka av sig på det stora utrymmet! När vi kom hem testade Pontus sugförmågan på vår dammsugare med både händer och fötter:





Igår kväll lämnade jag mina killar ensamma hemma och gick på tjejmiddag. Det var vi 7 mammor som hängt ihop sedan föräldrautbildningen som nu träffades utan barn. Jag var jättetrött när jag skulle dit vid 18:30 och tänkte att jag nog inte kommer att orka stanna så länge. Tji fick jag! Har man supertrevligt känner man inte att man är trött! Kanongod mat hade Carro fixat och hjälp med att tjöta behöver vi inte ha direkt..



Halv 3 i natt klev jag innanför dörren! Pontus vaknade strax efter att jag krypit ner i sängen och Magnus konstaterade att Pontus är mycket lättare och mindre ledsen när inte jag ligger brevid i sängen. Det är som om han vill komma så nära så nära som det inte går.. När jag inte är där, accepterar han liksom läget och sover vidare.. Jag tog chansen efter Magnus kommentar och tog täcket och två öronproppar och la mig på soffan. Riktigt gott att få sova några timmar utan att få en fot i ansiktet och en son på mig med jämna mellanrum.. ;-)

I förmiddags åkte Magnus och Pontus och hälsade på farmor Rose-Marie som nu flyttat från Mölndals sjukhus till Högsbo Rehab. Det var en glad Magnus som kom hem och berättade att Rosa äntligen gjort framsteg! Hon hade suttit på en motionscykel och kunnat cykla! Hon har ju ingen känsel i vänster ben men på något sätt har hjärnan skickat ut signaler om att benet ska cykla vilket det har gjort även om hjärnan inte fattar att den har gjort det.. Jag vet, låter konstigt, men hjärnan är ett stort mysterium! I alla fall blev jag så glad när jag hörde det att jag fick tårar i ögonen!

På eftermiddagen spelade Magnus sin sista A-lags match för säsongen. Jag lämnade Pontus hos mina föräldrar så att jag skulle kunna se matchen ordentligt. Det blev en jättebra och spännande match som till slut slutade 6-6! Nu är sambon ute på galej med killarna i laget. Pontus har somnat och jag funderar på om jag kan hålla mig vaken för att se slutet av Melodifestivalen!