Inskolningen går fint, jag går mindre bra.. ;-)
Igår gick det riktigt bra på inskolningen. Pontus var ledsen när jag gick, men det hade strax därefter gått över och Pontus hade haft 2 bra timmar med lek och lunch tillsammans med de andra. Det var en glad kille som kom springandes ut från maten för att tvätta händerna och fick syn på mig - härligt!
Efter middagsvilan igår gick vi ut och lekte på gården. Åse ringde mig mitt i lite fotboll och Pontus ville ta över samtalet. Kolla in den blivande affärsmannen som med ena handen i fickan avslappnat pratar i telefon:
Lova och Isak är favoritkompisarna. Här i deras trädgård:
Jag kommer nog inte skriva lika ofta i fortsättningen. Jag är väldigt trött, har en hel del förvärkar och sura uppstötningar hela tiden och sover dåligt på nätterna. Visst kommer det att komma inlägg, men inte varje dag som tidigare! Men viktiga händelser står på schemat framöver som måste dokumenteras. Ikväll kommer min lillebror hem från Irland för gott och jag och Pontus tänkte åka ut till flygplatsen och möta honom. Imorgon gifter sig min kusin Oskar med sin Nakisa ute på Nääs vilket är stort!
Snart kommer min mamma hit. Tillsammans ska vi hämta Pontus på dagis som idag varit där mellan 9:30 - 14. Han var jätteledsen när jag lämnade honom. Mina egna tårar brände bakom ögonlocken när jag tvingades lämna min son gråtandes med armarna utsträckta mot mig. Jag vet ju att det går över efter en stund och att om jag i det läget vänder bara gör det värre eftersom ett "hejdå" ska betyda att man går. Det blir fel om Pontus inser att om man gråter stannar mamma längre.. men aj, aj vad ont det gör att se den man älskar mest ledsen! Bra att min mamma får se det nya dagiset då hon kommer att hämta eller att lämna Pontus under tiden vi är på förlossningen. Vi ska sedan ha eftermiddagen och kvällen ihop. Avlastning - ja, tack! Det är riktigt lyxigt att min mamma ha semester nu när jag är så långt gången och Magnus har som mest att göra på jobbet. Vad skönt att man har den bästa kontakten man kan ha med sina föräldrar. Det är värt guld!
Efter middagsvilan igår gick vi ut och lekte på gården. Åse ringde mig mitt i lite fotboll och Pontus ville ta över samtalet. Kolla in den blivande affärsmannen som med ena handen i fickan avslappnat pratar i telefon:
Lova och Isak är favoritkompisarna. Här i deras trädgård:
Jag kommer nog inte skriva lika ofta i fortsättningen. Jag är väldigt trött, har en hel del förvärkar och sura uppstötningar hela tiden och sover dåligt på nätterna. Visst kommer det att komma inlägg, men inte varje dag som tidigare! Men viktiga händelser står på schemat framöver som måste dokumenteras. Ikväll kommer min lillebror hem från Irland för gott och jag och Pontus tänkte åka ut till flygplatsen och möta honom. Imorgon gifter sig min kusin Oskar med sin Nakisa ute på Nääs vilket är stort!
Snart kommer min mamma hit. Tillsammans ska vi hämta Pontus på dagis som idag varit där mellan 9:30 - 14. Han var jätteledsen när jag lämnade honom. Mina egna tårar brände bakom ögonlocken när jag tvingades lämna min son gråtandes med armarna utsträckta mot mig. Jag vet ju att det går över efter en stund och att om jag i det läget vänder bara gör det värre eftersom ett "hejdå" ska betyda att man går. Det blir fel om Pontus inser att om man gråter stannar mamma längre.. men aj, aj vad ont det gör att se den man älskar mest ledsen! Bra att min mamma får se det nya dagiset då hon kommer att hämta eller att lämna Pontus under tiden vi är på förlossningen. Vi ska sedan ha eftermiddagen och kvällen ihop. Avlastning - ja, tack! Det är riktigt lyxigt att min mamma ha semester nu när jag är så långt gången och Magnus har som mest att göra på jobbet. Vad skönt att man har den bästa kontakten man kan ha med sina föräldrar. Det är värt guld!
Kommentarer
Trackback
